Evil Eve

Håller på att bli miljonär. Snart så!

Long time no see! Sen sist… Har jag varit utomlands! Eller typ. Kryssning till Åland. Den innehöll i stora drag allt sånt en sån kryssning ska innehålla. På gott och ont. En av dom absoluta höjdpunkterna var att träffa en gammal vän som jag inte träffat på flera år. Sheer joy!

Jag har fyllt år, lagat hål i tänderna, ätit ärtsoppa med senap, varit på bio, varit på en herrans massa sjukgymnastik, varit sjuk (den otrevliga sjukdomen), upplevt nya roliga saker, träffat nya trevliga människor, gått i skolan, lyckats skrämma liv i mina orkidéer…

Just det, den där tjejen som jag hittade på marken och hjälpte hem, hon ringde sen efter några dagar. Hon var såklart jättetacksam och undrade om jag ville ha nåt. Hon lät riktigt glad och trodde dels att jag var äldre och dels att jag inte kom från Stockholm.

Den traditionella godiskaktusen på födelsedan.

En av presenterna. RIKTIGA skruvmejslar med handtag som inte lossnar.

 
Hittade dom här tuffa snowjoggings i en affär. Jag har likadana från när jag var yngre fast med högre skaft. Dom här med lägre skaft vill jag ha.

Och knät. Det vågar jag knappt skriva om för då händer det väl nåt nytt jävelskap. Men senaste tiden har varit rätt motig med flera bakslag. Har överansträngt det några gånger. Plus att när jag låg sjuk så gick det rätt ner i knät också. Tydligen kan det bli så att infektioner o sånt sätter sig i knät för att jag är så känslig där. Alkohol sätter sig för övrigt också i knät direkt. Vet inte om det gör direkt ont, men nånting känner jag. Man skulle kunna göra ett blindtest på mig om det skulle finnas ett sätt att få i mig alkohol utan att jag skulle känna mig berusad. Jag skulle bara använda mitt knä som referens o ändå veta om jag hade alkohol i kroppen eller inte. Mycket användbart naturligtvis!

Nu är det sista rycket i skolan. Har tre veckor kvar på kursen och sen är jag färdig! Jag har visserligen c-uppsatsen kvar men den räknas inte. Så nu ska jag snart ut på den optimistiska och växande arbetsmarknaden, och jag är inte ett dugg orolig! Anyone would be lucky to have me! ALLA tips och räkmackor mottages tacksamt!

Och så  har jag ju köpt en chins-stång. Så nu ska det bli träna av! Jag återkommer med resultaten… Jag känner att det kommer gå bra.

Idag fyller mitt trasiga korsband exakt 5 år. Söndag 25/1-04 åkte jag skidor för sista gången på väldigt länge… Om någon då hade sagt att jag om 5 år fortfarande höll på med rehab efter operation hade jag nog gett upp på en gång. Dagen till ära har knät lite ont efter en halvdramatiskt natt. Jag var på väg hem inatt när jag såg en tjej ligga på marken. Full som en kastrull var hon o jag kunde naturligtvis inte lämna henne där. Så jag rotade igenom hennes väska o hittade ett pass bla, så jag fick reda på vad hon hette. Hon var knappt kontaktbar. Jag kilade över gatan till Sibylla o köpte lite vatten åt henne o la mig i ett samtal som två killar där hade. O sen fick jag med mig dom tillbaka till tjejen. Hon lyckades få ur sig var hon bodde (vilket var en bit bort på samma väg). Så vi lyckades efter mkt kämpa o övertalning baxa hem henne. Stundvis blev hon lite aggro, o stundvis var det riktigt tungt att få henne att gå framåt. Men vi lyckades o bäddade ner henne i hennes säng. Jag lämnade en liten lapp till henne där jag skrev att jag hade hjälpt henne hem o lämnade mitt nummer om hon undrade över nåt idag när hon hade nyktrat till. Hon har ännu inte ringt. Men det kanske kommer till veckan när den värsta ångesten släppt…
Lite läskigt o tänka på allt som hade kunnat hänt om nån annan hade hittat henne före mig. Och läskigt o tänka om det var folk som hade gått förbi henne utan o stanna.

Läste en lite lustig nyhet på nätet idag. Tydligen hade dom kommit på en syrra på Danderyds sjukhus med o injicera droger/medicin på arbetet. Så polisen tillkallades - o nu till det roliga - dom förde henne till sjukhus. Haha…

Sen sist har Team Slackers förlorat en medlem. Nu är jag inne i ekorrhjulet igen. Skolan drog igång i måndags och jag räknar med att kunna börja jobba from februari. Är faktiskt skönt o få lite rutiner igen. Och en sovmorgon blir aningens skönare när man vet att man inte kan ta den varje dag…

Skolan ja. Det är min sista kurs! Egentligen borde jag vara klar nu för jag har pluggat 6 terminer. Men när man gör om poängen från Canada till svenska högskolepoäng diffar det lite. Så det fixar jag med den här kursen som går halva terminen. Plus att jag måste sno ihop en c-uppsats. Men det gör jag ju på en kafferast! Så SEN är jag helt klar!
Kursen jag läser nu heter "Att möta barn och ungdomar i svåra livssituationer". Och den har visat sig vara rätt intressant. En annan grej som är rätt intressant men som egentligen inte har med själva kursen o göra är att en i klassen är blåblodig. Dom berättade redan första dan att det ev. skulle börja en offentlig person i klassen och idag var hon med på första föreläsningen. Och i mitt huvud uppstår det nu en massa kul tankar. Och bara för att vara övertydlig: jag har absolut ingenting emot kungafamiljen i sig, det är monarkin jag är emot. Lite lustigt idag på föreläsningen. Läraren börjar med att berätta att hon nu hade börjat i vår klass och: "ett extra varmt välkommen till dig". Sen handlar själva föreläsningen bland annat om hur man ska bemöta små barns föräldrar och det viktiga i att bemöta alla barns föräldrar lika, för annars märker barnen om man gör skillnad på föräldrar och föräldrar. Ehhhh?? Ok, så så länge vi behandlar små barns föräldrar lika är det ok att sen skita i allt sånt i resten av livet o behandla folk olika? Fattar ni vart jag vill komma? Varför är hon extra varmt välkommen till klassen o inte vi andra? Jag fattar att det är så här man "ska" behandla kungligheter men jag köper det inte. Nåja, Rom byggdes väl inte på en dag o jada jada, men det är fel. Det roliga är väl iaf att jag kan roa mig med att studera de två mörklädda herrarna längst bak i klassrummet o se hur dom arbetar om jag får tråkigt (dom är dessvärre varken utrustade med öronsnäcka el. solglasögon. Hollywood förvränger verkligheten för en!).

Rubriken syftar på knät. För nu har jag överansträngt det igen. Jag började ju studsa studsmatta för en vecka sen (vilket var jättekul), men uppenbarligen blev det lite för mkt av det goda. Övningen är visserligen nåt av det mest ansträngande för knäleden. Den här gången gör det ont på ett annat ställe än förra gången, nu gör det ont utanpå knäskålen vid tagstället, o trappor och att resa sig upp från sittande är knepigt. Så nu blir det till o softa lite tills det går över. Så tills Halloween kanske jag är färdig-rehabad… Crap.

Nu är jag trött. Det tar på krafterna o vara vaken en hel dag!

Så blev det 2009. Och då MÅSTE man såklart sammanfatta året som varit o säga nåt om året som kommer.

2008 var utan tvekan mitt bästa år hittills. Vårterminen av min Canadavistelse var tex bättre än höstterminen. Väl hemma i Sverige gick jag sen o fick mitt absolut roligaste jobb hittills. Dels för att själva arbetsplatsen o arbetsuppgifterna var roliga o intressanta, o dels för att jag träffade så mkt roliga människor, både kollegor o inte kollegor… I samma veva som jag började jobbet flyttade jag till lägenheten jag bor i idag. Och jag trivs så otroligt bra här! Och har hela året varit händelserikt i allmänhet så har hösten/vintern varit händelserik i synnerhet… Mycket kul har hänt o speciellt en händelse har varit mer speciell än andra.

Och så har ju knät fått sig en omgång igen. Mitt korsband har opererats för 3:e gången, o den här gången hoppas jag verkligen att det är den sista. Inte bara för att det gör ont o är jobbigt med rehab o så, men också för att mycket i mitt liv har under dom senaste 5 åren (slutet på januari firar mitt trasiga korsband 5 år…) tvingats att planeras runt knät vilket inneburit att jag har fått undvika många roliga saker eller skjuta upp dom. Imorrn drar sjukgymnastiken igång igen o jag har blivit lovad att jag ska få börja studsa studsmatta så småningom som del av träningen (inget skämt). All träning som förbereder mig för hoppningen är bra träning.

Första dan på nya året har börjat ovanligt bra så nu är det bara o fortsätta. Jag trivs väldigt bra med livet just nu o under året som kommer ska en massa roliga saker hända hade jag tänkt. Dels ska jag ta min examen, sen tänkte jag få ett bra jobb o börja spara ihop till att resa. Årets första resa blir i slutet av januari o den tar mig ända till Finland!

Igår var det nyårsafton o vi var några kompisar som lagade 4-rätters middag. Vi åt västerbottenplättar med löjrom, röd lök o creme fraiche, o havskräftor med parmesanpesto till förrät, oxfilé med hasselbackspotatis o rödvinssås till varmrätt, o vit chokladpannacotta till efterrätt. Jättegott. Sen spelade vi Taboo fram till 12-slaget. Taboo var mitt absoluta favoritspel i Canada, o möjligen att det är lite roligare på engelska. Men den svenska versionen funkade också bra. Sen gick vi ut o tittade på fyrverkerierna o skålade i champagne på 12-slaget. Och jag var rätt nöjd med att vara i varma Sverige istället för skitkalla Canada som förra året. Då gjorde det ont att gå ut o kolla på fyrverkerierna, igår gjorde det inte det.

Idag har jag mest tagit det lugnt. Min nya nyårsdags-tradition trogen bakade jag pizza till middag. Och den slår köpe-pizza vilken dag i veckan som helst!

Och jag kör samma nyårslöfte som dom senaste åren. Inga löften.

Så var julen över, sen kommer nyår o sen är det strax vår!! Jag tänkte publicera ett litet bevis på att det snart faktiskt är sommar…

Här låg jag imorse (nåja förmiddag iaf) o solade i sängen. Nice… Molgan som tog kortet sa att jag fick några fräknar på näsan.

Det positiva är ju iaf att jag kanske kan bli lika brun som mina kompisar som drar/dragit till varmare väder! Imorrn drar en kompis jag pratar med flera gånger om dan, o det kommer bli sjukt tomt… Och för några dar sen drog en annan kompis. Själv VÄLJER jag att stanna hemma. Bland annat för o kunna gå på bio! Ikväll såg jag Bond-filmen. Men nissarna i maskinrummet lyckades få igång en annan rulle, så om det är nån som undrar hur filmen "Vicky Cristina Barcelona" börjar är det bara o fråga… Bond va iaf Bond. Och den hjälplösa kvinnan var lika hjälplös som vanligt. Bond dödar o slåss till höger o vänster men höjer knappt på ögonbrynen. När hans motspelerska dödat EN person (som dessutom förtjänade det big time) blir hon ett vrak som måste komma o räddas. Och när hon vräker en motspelare över ett räcke så "råkar" hela hennes skjorta gå sönder o åka av. Hoppla hoppla, då var det bara det lilla tighta linnet kvar… Sånt händer aldrig Bond.

Knät mår katastrof för tillfället. Och det verkar inte spela någon roll vad jag gör. Tror det började med att jag överansträngde det förra fredan. Men idag hade det gått en hel vecka utan sjukgymnastik utan att det blev bättre. Så jag tänkte att det tjorvade pga det. Så jag gick iväg till Friskis & Svettis. Och cred till F&S, för istället för o krångla med sjukintyg o frysa mitt kort från innan op. o sånt, så lät hon i kassan mig gå in o träna utan o betala. Skönt att det finns folk som inte gillar o krångla mer än nödvändigt. Men knät blev inge bättre för det. Känns som nån hällt i varm asfalt i knäleden. Det är trögt, känns tjockt o gör ont. Dom säger att det tar 10 mån för rehab efter en sån här omoperation, men ligger man i kan man korta den tiden. Men fortsätter det såhär kommer det inte funka. Det dumma är att det inte gör ett dugg ont o överanstränga knät. Knät ÄLSKAR tex o cykla. Så ska jag pressa o ligga på gränsen kommer det här hända igen…

I fredags hände flera spännande saker. Bland annat hade en kompis 30-års fest. Trevliga människor o god mat.

Hatten tog med sig schackbrädet ifall vi skulle få tråkigt. Men det fick vi inte. För någon blandade Listerine-drinkar.

Knät bråkar lite för jag har överansträngt det. Tog ut mig fullständigt på gymmet i fredags o tog sen en långpromenad på det… Så nu har det svullnat upp där inne o är stelt. Men nu har sjukgymnasten stängt över jul så det blir lite lugnare ett tag. 

I år var jag ute i ovanligt god tid med julklapparna. I måndags tog jag på mig mina träningskläder o begav mig ut. Usch! Svetten lackade o alla människor var i vägen… Men det gick vägen!

Imorrn börjar julen o jag känner på mig att den kommer bli nåt alldeles xtra i år…

Jag har gått runt som på moln sen i torsdags. Jag var på 6-veckors koll hos en sjukgymnast på Sophiahemmet. Det är rutin o dom kollar att man är igång o har bra rörlighet i knät o så. Och det verkade normalt allting. Men jag fick några hemövningar o jobba med. Jag ska lära mig hitta främre lårmuskeln, ligga o töja ut sträcket, och lära mig gå ordenligt inomhus hemma. Och just gå normalt är svårare än det låter. Jag har inte hittat rätt muskler o koordination än, så jag ser ut som en halvalkis när jag vinglar fram samtidigt som jag ser sjukt koncentrerad ut… Men iaf, jag förklarade att jag är orolig att jag ska ha sträckt ut korsbandet igen o det fattade hon, så hon gick med på att känna på det. Dom gör det normalt sett inte så här tidigt, men hon gjorde det ändå. Och det är tajt som det ska!! Fick kämpa för o inte börja storböla på plats. Är det nåt jag är blödig för så är det knät. Om nån så mkt som antyder att det här skulle kunnat varit den sista operationen jag behöver så är det kört.

Jag firade dom glada nyheterna med att missa sjukgymnastiken i fredags. Skulle till skolan o träffa min handledare för c-uppsatsen. Och det gick som en dans. Så nu vet jag tom nästan vad jag ska skriva om!

Och så har jag blivit garanterad sommarjobb! Behöver bara säga när jag kan börja så fixar dom. Känns skönt.

I lördags var det traditionsenligt julgodisbak hos min gudmor. Och som vanligt blev det knäck och …bollar.

Imorse var jag uppe med tuppen o lagade am. pannkakor, koka ägg, stekte bacon, o bakade scones o fixade för brunch. Himla trevligt var det. Och scones äter man ju alldeles för sällan faktiskt. Nästa gång ska jag baka en annan typ av scones. Man kan säkert göra dom hur nyttiga som helst om man blandar med lite rågkli o annat svårtuggat…

Gångna veckan har fortsatt i slacker-tecknet tyvärr. Men nu har jag beställt ej ombokningsbara biljetter till Västerås imorrn, så nu ska det ta fart hade jag tänkt.

För tillfället ligger jag o töjer på knät. Fick lite bakläxa hos sjukgymnasten igår för att jag inte kan sträcka knät helt. Och det borde jag tydligen kunna.

Har startat en torsdagstradition med en kompis. Middag och rödvin. I torsdags blev det dock lite mkt av det goda. Så det tillsammans med årsfesten i lördags har gjort att jag bestämt mig för o ha några vita dagar. Till morgondagens öl med gamla jobbkompisar. Och sen kommer ju torsdan igen som ett brev på posten…

Årsfesten ja… Temat va Torsk på Tallin & Killinggänget. Så jag va utklädd till engelsk konfekt. Svart o vit. Först blev det 5-6 daquries på förfesten, o sen bar det iväg till lokalen. Kvällen gick i kontrollets tecken. Målet var naturligtvis att hålla mig på rätt sida strecket så jag inte fick för mig o dansa eller nåt annat dumt. Det räckte ändå med att jag gick i klackade stövlar för att knät skulle ha en utmanande kväll. Och så länge man klarar av att förbättra kajalen varje gång man går på toa så vet man att man har koll! Plus att jag va smart nog att ha med en par jumpaskor. Dom åkte på nångång efter midnatt.
På väg till efterfesten på Fridhemsplan tog jag genvägen förbi McD. Blev så extremt sugen på en Big Mac, o resonerade som så att det fanns goda medicinska skäl till det. Lite senare på väg hem från efterfesten blev det en till genväg. Samma medicinska skäl som tidigare… Vid 6 på morgonen intog jag min helt kalla måltid framför nån amerikansk serie på tv. Och jag va helt nöjd. Jag är så fantastiskt nöjd med att bo ensam i en lägenhet mitt i stan. Jag kommer o går som jag vill, äter kall mat när jag vill på dygnet. Och framför allt, jag sover bort en hel söndag dan efter om jag vill.

Kvällen var iaf väldigt rolig och givande…

Kan nån förklara det här för mig. Igår var jag på Fridhemsplan och gick utefter en stor väg. Trottoaren var ganska bred och uppdelad i en gångväg o en cykelväg. Mitt på denna långa sträcka har dom målat dit två övergångsställen på cykelvägen för dom som vill ta sig från gång-delen till busshållplatsen, eller bara till andra sidan cykel-delen i största allmänhet. Hur tänkte dom? Att man inte skulle våga korsa utan ett övergångsställe? Please, lagen mot att gå mot röd gubbe försvann ju inte TROTS att folk följde den…